Någon sa (tror bestämt det var Morbror C) att det var lätt att gå dit, och det skulle bara vara 1,6 km. Vi tittade aldrig på någon karta eftersom det skulle vara markerade spår.
Eftersom det inte var så långt dit tog vi med oss det vi skulle äta till lunch. Och eftersom vi var rätt många (fem barn och tre vuxna) behövs det ganska mycket mat.
Vi började gå. Vi följde markeringarna (röd/orangea "duttar" på berget)
Uppför ett berg...
...ännu mera uppför (med all mat...)
Vi gick och gick, stundvis klättrade. Njöt av vädret och naturen.Och kom upp på ett berg. Gick nerför samma berg.
Barnen klättrade med gott mod, och vi bar kassar/väskor med samma mod.
Och upp på ett till berg...Då stannade vi och bestämde oss för att äta våran lunch.
Utsikten var... ja se själva:
Gott med mat uppe på bergets topp.Ni ser vattnet långt där nere? Där nånstans är grottorna :)
Fortsatte vandringen mot grottorna. Vi hade ju sedan länge insett att vi nog tagit fel väg, för 1,6 km hade vi passerat för länge länge sedan. Matväskorna lämnade vi på berget, för vi skulle ju samma väg tillbaka sen.På vissa ställen fanns små broar och det var tur det...
Det gäller att ha koll på alla...
Lite klättring på stegar ibland... Här är hela kusinskaran samlad. De var så duktiga att gå och klättra allihop. Särskilt med tanke på att det var så varmt...
Inte helt lätt att ta sig fram alla gånger. Här var det nästan krypläge.
Mer klättring, lite mer avancerad.
Men slutligen, nere vid havsstranden hittade vi den, den ena grottan som gröpts ur av vattnet för länge sedan.
LÖN för MÖDAN!!
Det fanns ytterligare en grotta men jag och Lillasyster M skippade den och gick den korta, RÄTTA!, vägen tillbaka. Hon blev så trött...
Inte helt lätt att ta sig fram alla gånger. Här var det nästan krypläge.
Mer klättring, lite mer avancerad.
Men slutligen, nere vid havsstranden hittade vi den, den ena grottan som gröpts ur av vattnet för länge sedan.LÖN för MÖDAN!!
Det fanns ytterligare en grotta men jag och Lillasyster M skippade den och gick den korta, RÄTTA!, vägen tillbaka. Hon blev så trött...De övriga hittade grotta 2, och traskade sen tillbaka samma väg - över bergen. Vi hade ju lämnat matväskorna där...
Men - en underbar dag med härlig klättring. Alla barnen, och vi vuxna, njöt nog av varje steg. Och tänk - även våra femåringar fixade att gå så långt!
Inga större missöden råkade vi ut för heller -- vi upptäckte att Kusin E hade en liten glasbit i foten (glasbiten avlägsnades) och Lillasyster M halkade ner i en liten miniskreva. Men i övrigt flöt allt på som det skulle.
Inga större missöden råkade vi ut för heller -- vi upptäckte att Kusin E hade en liten glasbit i foten (glasbiten avlägsnades) och Lillasyster M halkade ner i en liten miniskreva. Men i övrigt flöt allt på som det skulle.
Och till nästa gång vet vi vilken väg som är den korta vägen, om vi skulle vilja gå den.
~~¤¤*♥*¤¤~~









































