söndag 31 maj 2009
måndag 18 maj 2009
nu går mitt hav till vila en stund
Det är svårt att förstå meningen
då hälften rycks bort från en helhet
~~¤¤*♥*¤¤~~
"Idag är havssången allvarligt lågmäld.
Jag står ensam på aftonstranden, när natten kommer.
Nu går mitt hav till vila en stund,
nu går mitt hav till vila en stund.
Aldrig förr har havets ton varit så enkel,
aldrig förr har havets ton varit så klar.
Så som ett avsked, som ett avsked,
sådan är aftonens sång."
(Aftonens sång: Ole Jakobsson/Roger Wingren)
~~¤¤*♥*¤¤~~
"Idag är havssången allvarligt lågmäld.
Jag står ensam på aftonstranden, när natten kommer.
Nu går mitt hav till vila en stund,
nu går mitt hav till vila en stund.
Aldrig förr har havets ton varit så enkel,
aldrig förr har havets ton varit så klar.
Så som ett avsked, som ett avsked,
sådan är aftonens sång."
(Aftonens sång: Ole Jakobsson/Roger Wingren)
~~¤¤*♥*¤¤~~
vårpromenad
Bortglömd...? Ja visst gör det ont när knoppar brister... Man kan nästan ana en sommardag... ... eller så inte...
Redo för sommarskruden
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Redo för sommarskruden
~~¤¤*♥*¤¤~~
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
(Karin Boye)
~~¤¤*♥*¤¤~~
lördag 16 maj 2009
förlust
Ensam är inte alltid stark...
även om det stundvis kan vara både skönt och nödvändigt att vara för sig själv...
Bilden är efter denna match.
även om det stundvis kan vara både skönt och nödvändigt att vara för sig själv...
Bilden är efter denna match.
~~¤¤*♥*¤¤~~
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)