syns Gud i ögonen och i hjärtat?

I söndags besökte vi kyrkan eftersom K skulle sjunga med sin kör.

I kyrkan har de väskor som barnen kan ta med sig i bänkarna, det finns pennor, block, böcker osv så de kan "roa" sig ett tag. M tar alltid en sån väska, plus att vi brukar ha med lite äpple eller nåt.

Då klarar hon tiden utan katastrofer :)

Det var ett stort gäng konfirmander närvarande också så prästen hade inte överdrivet lång predikan... men under tiden han predikade satt M och målade lite.

I sin lilla värld liksom.

Plötsligt säger hon spontant:

- "Är Gud en han?!!"

Hon hade då hört prästen säga "han" om Gud...

Lite senare säger hon:

- "va? Finns Gud i ÖGONEN och i HJÄRTAT?!"

Nånting i predikan hade nog fångat hennes intresse... att han finns överallt, att vi kan se honom i blicken hos folk vi möter typ.

(Hm... tror M hade mer koll på det än jag...)

Det är ju märkligt hur de lyssnar barnen, trots att de verkar vara helt uppe i sitt... man tror ju inte riktigt att deras öron ska vara inställda på en prästs predikan...

Men så är det väl så, att ordspråket "små grytor har också öron" inte är taget ur tomma intet...

Fotot med korset är från kyrkan i McKinley, Wisconsin USA, där Piteå Kyrkokör medverkade vid firandet av 100-årsjubileet sep-07. Korset, som nu sitter som altartavla i den nya kyrkan, fanns ursprungligen på toppen av den gamla. Dvs den är hundra år gammal... Foto: Jokai