Nä... jag har inte skickat för mycket sms, inte heller slagit fel med hammaren (nåt sånt skulle jag a l d r i g göra) - nejdå, det började för någon dag sedan med att nagelbandet blev inflammerat. Och det blev värre.Och värre.
Och värre.
Till slut (idag) ringde jag jourcentralen eftersom tummen såg ut såhär (ni som är lite blödiga av er bör titta bort):
Först kom vi fram till att avvakta och se om det gav med sig av sig själv. Men sen upptäckte jag en röd, öm "väg" från tummen upp till mitten av armvecket och sen vidare upp mot armhålan.
DÅ ringde jag igen. Och DÅ tyckte de det var läge att åka in.Därför är tummen numera fint inpackad, och jag får snällt äta penicillin i tio dagar...
Men det kunde ha varit värre. Jag menar, jag har ju iaf tummen kvar!
Och visst är det väl befogat att få trösta sig lite med ostisar ikväll?
De är ju iaf LessFat!
De är ju iaf LessFat!
Stort T A C K till alla blås, kramar och tycka-synd-om som jag redan fått!
*puss o kram*
1 kommentar:
Nämen... inte kul! Vad sa dem att det var, blodförgiftning, det upp till armbågen alltså?
Skickar många tröstekramar:
*Kram, kram , kram, kram, kram, kram och därtill en stor jätte kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam* och sedan massvis med kraaaaaaaaaaamar!!! :-)
Men du.... är det inte lite mer lämpligt att vana känsliga tittare, en bit ovanför själva bilden, jag menar när man ser bilden så ser man varningen typ... antagligen ser man bilden före man läser varningen *ler*.
Tänker på dig.
Kramis igen/Marie
PS. Har du sett bloggawarden från mig?
Skicka en kommentar