vem lär av vem?

Hört häromkvällen i soffan:

Lillasyster M: Kan du flytta lite på din fot så jag får plats?

Storasyster K: Ja det kan jag. Vad FINT du frågade M!

Lillasyster M: Ja. Jag har lärt mig av DIG hur man ska säga.

** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** ** **
Det normala brukar kunna vara:

M: *spark* FLYTTA PÅ DIG!
K: *flyttar inte en millimeter* näHÄÄ!
M: *spark, lite h å r d a r e *
K: Maaammmmaaaaaa! M sparkas!!

Varpå "mamma" träder in och lite fint (hrmpf...) påtalar att man kan prata med varandra på ett fint sätt, och att det faktiskt är betydligt enklare att bara flytta på sig, en liten bit.

Men vem har sagt att det ska vara enklare?

Det har tidigare hänt att mamman ifråga har sagt till Storasyster att Lillasyster gör EXAKT som hon gör... och att det är viktigt att föregå med gott exempel.

Så... kanske är det julefriden som lämnat en mjuk touch över rummet.
Eller kanske är det en ovanligt lung och fin dag.
Eller kanske har barnen mognat och blivit lite större...

Jag är iaf glad att n å g o n t i n g verkar ha fastnat :)