I morse stod de båda två och ville ha mat, såklart. Det fick de - i två olika skålar, två olika smaker.
Vad händer?
Jo.
Gneis går dit, luktar lite, tittar på mig och går därifrån.
Sokrates bemödar sig inte ens med att gå dit. Utan de går ut, båda två.
Kvar står maten, orörd.
Jaha...
Sedan har de, båda två, försökt göra ALLA uppmärksamma på att de minsann inte har fått någon mat alls idag, att de verkligen MÅSTE ha mat.
NU.
Allra helst nyss.
Så lite senare hittar jag Gneis ståendes på diskbänken med nosen i en majsburk.
Jag hällde ut lite majs på på bänken, tänkte att det är väl ändå inte möjligt...?
Men.... ja, se själva:
Mmmm... det var ju riktigt mumsigt det här...
Några kvar...
Och så de sista...
Så ja... nog stämmer sloganen "om katten själv får välja", men det vete katten (haha... ni missade väl inte lustigheten va?) om det är just nån "kattmat" alls de väljer...~~¤¤*♥*¤¤~~
2 kommentarer:
Sonen väljer också gärna majs. Han brukar gå och plocka fram burkar ur skafferiet. : )
Åh... så klokt :)
Här har äldsta dottern fått för sig att hon inte alls gillar majs, något som hon ju alltid har tyckt om (ända sedan hon var ett år)
Men din son och Gneis kan ju ha en riktigt mysig middagsdate framöver då... :)
Skicka en kommentar